Hanna om Stenen.

"Man ska inte tro på allt som Jonas Colting säger, för om jag inte minns fel så har han någon gång uttryckts sig om att ö till ö skulle vara Sveriges tuffaste endagslopp, och det är inte sant. "

Så fint skrev outsides bloggare sjövilda Hanna om förra årets tävling. Läs resten av hennes syn på stenen i det vackert namngivna inlägget STEN TILL STEN PISKAR SKITEN UR Ö TILL Ö :)

Och här kan ni läsa om henns insats på öloppet

Hanna tränar till fjälls inför stenen

etapp 18: Träleberget

Jag kan bara tala för mig själv men jag tror att efter att ha gjort de lite längre simningarna tillbaks från kornö och efter att ha sprungit snabbt på de fina stigarna över Ramsvik skulle jag tro att det börjar kännas lite jobbigt. Då kommer den förmodligen hårdaste löpningen i det här loppet - över Träleberget.
Träleberget ligger längst in i Trälebergskilen och består av fyra stycken ganska spetsiga toppar. de syns dåligt utifrån havet, och från vägen innåt land syns de bara en kort liten stund så det är inte många som egentligen sett hur de ser ut. Men har man sett dem, så vet man att de sticker både ut och upp... När jag flyttade till Lysekil började snoka runt i skogarna där för att se om det möjligen gick att få till en löpbar väg över dem och ägnade ganska många frustrerade timmar åt att konstatera att det var ganska svår terräng. Är det inte svinbrant (det är trots allt ett fint ställe att klättra på) så är det tät skog. Det är ju inga fjälltopp med hundratals höjdmeter, men direkt efter simningen dit är det rejält brant med ungefär 50 höjdmeter, sen håller man toppkammen mer eller mindre hela vägen till slutet med ganska små höjdskillnader egentligen. Ganska snart kommer man till en stig som leder upp till högtsa toppen där vi kommer att ha en liten kontroll (antagligen bok att skriva sitt namn i eller en kamera att at ett fint självporträtt med - väl markerad förstås), sen svänger man tillbaks längs stigen och följer den ut på klipphällarna. En kort sträcka kommer att gå igenom en ganska igenvuxen stig i en lika ganska tät skog innan man kommer upp på nästa topp och renare klippor. Sista biten är egentligen bara klippor och väldigt lätt löpt om än ganska brant utför på vissa ställen.
 I början på sommaren lyckades jag ta mig en av denna etappens tre kilometrar på 20 minuter, det kändes så där. Men det fina är ju att när man väl sätter fötterna på rätt stenar, när svänger precis där det behövs... då blir det en helt fantastisk sträcka med galet vacker utsikt och runda fina granithällar att springa fram på som öar i ett hav av lila, sprakande ljung. Räkna med att det blir snabba vändingar och hisnande vyer.
Och spring för fasen inte fel... för här finns gott om djupa sprickor och branta stup.

Banprofil från GPS:
Garmin connect: Träleberget

Etapper och distanser 2012

Gustav testar klipporna på nordvästra Stora Kornö.

Har provsprungit stora delar av banan under helgen. Den blir vacker och hård. Här är en sammanställning av etapperna och distanserna. En del är uppmätta med GPS underprovturerna och när jag får lite tid skall jag lägga ut försöka lägga ut spåren med höjdprofil etc, de övriga sträckorna är uppmätta på karta.

Markeringen anger om vi har tänkt märka ut banan på något sätt eller inte och svårigheten ger en fingervisning om hur tuff terrängen är. 1 är lätt (asfalt, grusväg, stig) 5 är svinhårt med backar och terräng. Såklart är svårigheten bara något slags medelvärde jag har uppskattat, det varierar nog framförallt med vem som springer där och om man sätter fötterna på precis samma ställe som jag hade gjort... ganska subjektivt alltså.

Etapp                               löpning (Km) markering simning  Typ av underlag                   svårighet

1. Dalskogen	1,6		ja	200m	grusväg, stig, nedför		1
2. Svivksudde	0,8		ja	200m	Klippor, stenstrand		2
3.Käringeholmen	0,3		nej	180m	Klippor
4.Björnevikhuvud	0,8		ja	240m	Klippor, stenstrand		3
5.Hjälmen	0,1		ja	100m	klippor
6.Norragrundsund	0,5		ja	50m	Klippor		2
7.Getholmen	0,2		nej	50m	Klippor
8.Bockholmen	0,4		nej	100m
9.Slättholmarna	0,1		nej	100m
10.Saltö	0,3		nej	450m
11.Högholmen	0,3		nej	400m
12.Stora Konrö	3,5		ja	200m	Stig, klippor, samhälle		2
13.Lilla Kornö	1,0		ja	420m	Stig, klippor, samhälle
14.Bläckhall	0,8		nej	20m	Klippor
15.Flatholmen	0,2		nej	460m	Klippor
16.Basteviksholmen	0,4		ja	130m	Asfalt		1
17.Ramsvik	4,8		ja	150m	Klippor, stenstrand, asfalt, stig 2
18.Träleberget	3,0		ja	200m	Obanat, varierat och brant		5
19.Dalskogen	1,6		ja	Mål	Grusväg, stig, uppförslut  1

Totalt: 19,5 km löpning och 3750m simning. 

Etappnumren finns markerade på kartan

Bana 2012

Länk till karta:

http://www.funbeat.se/tracks/shownonav.aspx?RouteID=1984110

Preliminär bansträckning. Byt till hybridkarta så syns alla småöar och terrängen framgår bättre.
Visar 22,33 km totalt.
4100m simning och 18,23km löpning fördelat på 23 sträckor vardera. All löpning i terräng eller på stig och bitvis riktigt brant, de kommer att kännas ganska långa! Längsta simsträckan blir knappt 500m, 3 simningar blir längre än 400m. Längsta löpning drygt 4km uppmätt.

Regler och raceinfo

Om du är inbjuden har du fått följande på facebook

INBJUDAN Du är välkommen att delta i årets upplaga av Sten till Sten den 22:e september. det innebär att vi tror att du är kapabel att genomföra tävlingen och är ansvarsfull och erfaren nog att avbryta om tveksamhet uppstår. Avser du delta - håll dig uppdaterad genom denna eventsida (det kommer att komma mer information efterhand), kom förberedd från havet och pålästa på kartan - gör dig och oss stolta! Detta är ett gemensamt äventyr och inte en all inclusive! TÄVLA I LAG Nytt för i år är att tävlingen genomförs i PAR för ökad säkerhet. Anmäl med lagnamn och tävlande här på sidan eller genom kontakt med jens eller staffan senast 8:e september. Har du fått en inbjudan är det fritt att välja lagkamrat som ej fått anmälan från arrangörerna, men denne skall presenteras genom en kort redogörelse av relevant erfarenhet här på sidan innan anmälan accepteras av arrangörerna. Vi kommer också att be om en mindre startavgift för att täcka omkostnader. BANA Vi har bestämt oss för att byta bana mellan åren för att inte ge tidigare tävlanden någon fördel. Banan kommer delvis vara snittslad och delvis omarkerad och då med enkla landmärken att navigera efter angivna. Årets bana är kortare men inte lättare, vi utlovar fri horisont och många hårda höjdmeter på granit. Start blir hemma hos Jens i Lysekil och sedan norrut mot Trälebergskile, Norra Grundsund och ut till Stora och Lilla Kornö, därefter tillbaks till Lysekil via Skalhamn. Sträckan är ca 20km löpning och 4km simning. Banbeskrivning kommer att skickas innan start och på eventsidan inom kort. REGLER: Lag om två springer eller simmar med max 10 meters mellanrum längs den föreskrivna banan. Alla tävlande är kvalificerade genom personlig kännedom eller rekommendation. Vill du rekommendera någon att delta kontaktas för Jens eller Staffan. den som rekommenderas måste kunna visa meriter från liknande tävling eller verksamhet. Erfarenhet från simning är ett krav (räcker inte med grodan). En eller flera sträckor kommer att bevakas av båtar och personal. Delar av banan kommer att vara snittslad och dessa skall följas. Andra delar kommer att vara omarkerad och det är då är fritt vägval till nästa snittslade del av banan. för att hitta dit finns landmärken angivna i tävlingsbeskrivningen. eventuellt finns också bevisbörda för att hela banan genomförts (bok att skriva i på antal enkelt funna platser). Syftet är att navigation skall vara enkel och intuitiv. UTRUSTNINGSKRAV: En vådräkt för värme och flytkraft var. Rekommenderar långa ben och ärmar. en neoprenhuva (simmössa ej godkänd) var. det kommer att vara kallt i vattnet. En färgglad tshirt att bära över våtdräkten var (valfri färg bara den syns bra!) var. Vätska och föda. minst 1 liter vätska per lag. Möjlighet att fylla på vatten finns längs banan. En visselpipa för att påkalla uppmärksamhet var. En fulladdad mobiltelefon per lag. Vattentätt fodral rekommenderas! En karta med banan markerad per lag. Handpaddlar och simfötter är godkända hjälpmedel. EFTERFEST OCH LOGISTIK Racebriefing kl 09:00 22 sep i Jens trädgård. Start 10:00 från samma plats. Målgång på samma ställe, så prylar kan lämnas där. Bastu, dusch och varmare bad finns på Gullmarsborgsbadet 500m därifrån (kostar 45:-, öppet till 18:00) eller bara en dusch hos Jens. De som vill stannar och grillar lite medhavt käk och tar en öl på kvällen. Vi har gästrum och plats för madrasser på golvet, samt en trädgård man gärna får tälta i. Kontakta Jens om detta, och kom ihåg att vi är en småbarnsfamilj med allt vad det innebär... Och man får såklart komma dagen innan på samma premisser. Kontaktuppgifter skriver jag inte här. De finns i fb-eventet.

berättelsen

För  inspriation... en aldrig publicerad tävlingsberättelse från förra årets Sten till Sten: 

Världens roligaste träningsform?

Den är fömodligen individuell, men jag är ganska säker på vilken jag anser att det är. Det är antingen att springa på klippor och att simma i havet. Att kombinera dem blir så klart överlägset.

Jag är vad man just nu kallar en traillöpare. Det vågar jag påstå.

Jag springer av kärlek till rörelsen, av kärlek till frisk luft och sura muskler. Jag bryr mig inte ett dugg om vem som är långsammare, snabbare eller kommer först. Vinnarskalle är meningslöst, den som vill vinna skall ju göra något som är enkelt? Jag springer för att jag vill ha motstånd! Och det är väl därför traillöpning alltid illustreras med löpare i bergen, för en rejäl alptopp ger ju lite motstånd. Men min miljö, mitt zen och min nemesis det är de riktigt låga altituderna, den som slickar havskanten.

Jag är en kustlöpare!

Det är inte lätt att vara kustlöpare. för det första finns det inga lopp. Vartenda berg verkar ha sin trofé men för oss finns mig veterligen bara Ö till ö. Och det känns helt fel att det skall finnas en tävling i stockholms skärgård och inte en i Bohuslän (obs detta är skrivet för ett år sen - nu finns det fler:) 

Alltså, inget ont om stockholm men det är skogslöpning varvat med simning. Det jag älskar med att springa på bohusgraniten är att man springer på kusten. Havet formar naturen, och löpningen är hård hård hård och varierad till förbannelse. Runda hällar, djupa sprickor, korta branta ramper, mjuka utförs svan... och hela tiden med det sylvassa bettet från graniten som gör varje fotplacering millimeterexakt. Det är belönande, men det är tufft.

Så som med alla goda idéer kommer det en tid när man får sluta snacka och börja göra. När vi (jag och kock-staffan) pratade om tanken på ett bohuslopp för tredje året i rad var tiden mogen.

Själva sträckan kändes ganska lätt... det blev platser som vi älskar och som vi känner. Käringön till Lysekil. I princip så slängde jag bara ut karta på facebook och bjöd in lite folk som jag tror kunde tycka det här var kul och som kunde ta hand om sig själva utan att bli beroende av en stor säkerhetsorganisation och massa lullull som vätskekontroller, kontroller och shit. Sen gick snacket av sig själv och att fler och fler blev intresserade gjorde det bara roligare att finslipa det hela. Snart hade vi oss ett litet inofficellt lopp: Sten till Sten 2011. och tro inte att jag inte skulle vara med bara för att jag var med och arrangerade!!!

Det var häftigt att se hur ringarna spreds på vattnet och fler och fler snackade om loppet. det visar väl kanske att tanken är rätt, det finns plats för ett "Ötillölopp" på västkusten. Efter Tjörn triathlon kom träningen igång på allvar med grymma rundor i göteborgs skärgård och fler rekrundor uppe på den riktiga sträckan.

Och tillslut blev det racedag, med perfekt väder. Det blev lite avhopp i sista stund men nio tappra tog färjag ut och knöt skorna. Vi började tillsammans med lite uppvärmnings löpning ut runt östra udden på käringön och sedan började hästarna galoppera... tempot ökade sakta men obönhörligt över öarna. Vi sicksackde varandras spår i vackra mönster för att hitta över de obanade öarna och en drog den ena, en drog den andra. Vid det sjukt vackra vallerösund hade jag täten och kände mig stark, snabb och målmedvetn men såg i vänster ögonvrå hur en ensam, svart gummiklädd drog ett eget spår längre västerut. Minns att det såg mäktigt, märkligt och starkt ut. Han drog obönhörligt helt själv, kravlandes över stenar, trippandes genom grunda vatten och skuttandes som en bergsget upp på Hermanös höjder och då tänkte jag att det här... det här är bra! Gustav, som det var, knep ledningen när jag och min klunga stretade upp för alltför branta klippor när hand drog iväg på sitt spår, och när vi sedan tog fel stig kom vi såklart hopplöst efter.

Jag tog upp jakten tillsammans med supertriathleten Oscar över Gullholmen. Vi såg inte röken av Gustav och någonstans vid Islandsberg förskte vi gena över en långgrund vik, och det sista jag såg av Oscar var att han vände efter att ha suttit fast i lera ända upp till låren. Själv lyckades jag åla mig över viken och fick ett litet försprång som jag insåg att jag behövde för om det skulle finnas nån chans att jaga ner Gustav. Började accelerera på de perfekta stigarna över islandsberg och när panormat öppnade sig fick jag se Gustav som låg en lång simning före: det borde gå att hinna ikapp. Kör bara smart, en säker fart och ta in meter för meter så är segern min...

Men tävlingsdjävulen slår sina klor i min sargade kropp och river och sliter. Jag glömmer hjärnan i det kalla vattnet och springer vilse på Gåsö och ger honom en handfull värdefulla minuter. När G kastar i havet och simmar mot mål ramlar jag ner för ett slitet stup och landar i en taggbuske, det känns inte jättesnabtt...

Men det är något med tävling, med jakt. Jag är egentligen en relativt hopplös simmare, men nu sträcker jag på mig och tar i. Jag simmar förbi min lilla familj som är ute som säkerhetsbåt på sista simsträckan och har den där märkliga, bräckliga känslan av att jag är hur stark som helst - vågorna klyvs av min panna som stäven på ett slagskepp - och samtidigt heeeelt slut.

När jag landstiger på Stångehuvuds klippor efter sista simningen möts jag av kamera i ansiktet. Bakom den står Micke som jag en gång i tiden sprang "Ö till Ö" med och som tyvärr inte kunde vara med på vårat lopp. Fast han kunde inte hålla sig från att komma och titta. Och när jag stapplar iväg mot mål hör jag snart taktfasta löparfötter i gruset bakom mej, och det är micke som kommer för att ge lite välkommen pacing de sista kilometrarna - i jeans och finskor:) Tycker jag ser oförskämt pigg ut på bilderna men så kommer jag inte ihåg det riktigt... Kommer ihåg det som att kroppen var helt utbränd efter jakten på Gustav och nu insåg att jag det knappast skulle gå att komma ikapp på de sista två kilometrarna och började avveckla - och det var mest för att hålla flaggan i topp som jag höll farten uppe...

Gustav höll ut och vann med ett par minuter, och jag gick i mål ett par minuter kort på fem timmar. Under de kommande två timmarna droppade de övriga sju in. Staffan som fått stå över på grund av sjukdom serverar pasta från scenen i havsbadet och kroppen är nöjd med mej. 

Det räcker så va. Resten tar vi en annan gång... när det är dags igen!

Hälsa

Hej
Alla bloggar öppnas med en välkomsthälsning, så även denna. Att du har kommit hit innebär att du på något sätt är intresserad av din rörelseapparat. Din rörelseapparat vill användas, oavsett vad din hjärna säger. Det är hälsningen du får här:

Rör på dej!

Den vill inte att du ligger på soffan ikväll. Den vill att du reser dej upp och springer som människor alltid gjort. Den vill att du springer ner till havet som du en gång kravlade upp ur och kastar dig i där du hör hemma.

Den här bloggen kommer att handla om vad vi kallar kustlopp och då framför allt vårt eget Sten till Sten. Kärt barn har många namn och en del kallar sin motsvarande tävlingar för amfibielopp, Swimrun, aquathlon... Oavsett namn handlar de om att ta sig från A till B i skärgården, simmandes mellan öar, springandes över. Senaste åren har det dykt upp ett flertal lopp och några av dem hittar du länkar till i länklistan till vänster, räkna med rapporter från flera av dem också.
Sten till Sten skiljer sig från de andra loppen på så vis att du måste vara inbjuden för att få vara med, detta för att vi vill vara säkra på att du är ansvarsfull nog att tävla i oförlåtande miljö när sommaren är slut.
Så - det var vår hälsning. Ut och jobba på din hälsa nu. Den behövs.